Dagens runda var en backig än. Stack iväg direkt när Alfons och Mattias kom hem. Lillan var nytankad och jag trotsade blåsten och begav mig mot frösön.
Jag längtar så tills vi kan cykla hela familjen och hoppas innerligt vi kommer iväg på någon cykelsemester-variant.
Är det bara jag som tycker detta ser smaskigt ut? Jag ska inte laga den till ikväll utan förbereda den idag för att avnjuta den imorgon.
Ikväll på Valborg blir det ingefärsmarinerad laxfjäril med rostad sötpotatis.
Såhär mysigt hade vi det mellan 12 och 14 ungefär. Alla ville (hör och häpna) sova samtidigt!
Det är inte lätt att få till någon träning. Dagarna rullar på och vips är det kväll. Det finns dock en promenadlucka varje kväll, medan M nattar A eller eventuellt efter jag nattat honom. Lillan är då ganska ledsen och lugnas bra på guppiga vägar. Ikväll blev det en sådan tur på 45 minuter. Jag undrar dock vad folk tror när de ser en powerwalkande morsa gåendes i vägdiket 🙂 kanske förstår de, kanske tror de man är coco. Det är i alla fall mitt sätt att både lugna och ”träna”.
Idag på turen ville benen så gärna springa, för hur jag än går blir det aldrig sådär flåsigt och härligt. Jag ska hålla mig i skinnet och vänta till efter efterkontrollen, får jag klartecken då smyger jag igång med tre pass per vecka där första veckan innebär fem minuter jogg och resten gång. Sedan ökar jag fem minuter per vecka tills jag är uppe i 40-50 minuter. Då får kropp och leder en bra chans att vänja sig.
Det blåser så jag är kall in i benmärgen. Vad ska det vara bra för!?
Vi har i vanlig ordning varit ute från morgon till eftermiddag. Vi har fixat i trädgården idag. Tagit bort en rosbuske och en annan. Det tog sin tid. Sen har jag träffat han jag är kontaktperson åt. Vi fikade och tog en promenad. Väl hemma igen lekte vi ute ytterligare en stund. På grannens släp fann vi en ”cykel” och jag var snabbt dit och frågade om den skulle slängas. Det skulle den, så fick överta den. Lycka för Alfons som har kört runt som en galning..
Jag vågar ta i lite mer nu. Har hittills sett till att jag inte gått över 150 i puls, varför vet jag inte. Troligtvis för att det känns som om jag överskrider 150 så är det inte längre lugn efter-förlossnings-träning. Idag gick jag dock inte efter klocka och puls utan ville benen cykla på, och därmed höja pulsen fick det vara okej. Resultatet blev en timme med lite halvhård cykling. Gott för kropp och knopp.
27 minuter stannade klockan på och dagens cykeltur var avverkad. Det gäller nog att börja gilla effektiv träning för det är inte många luckor per dag som ges till en träningssugen mamma. Jag cyklade på i ett ganska bra tempo och det kändes fint.
Skönt att ladda inför vår kväll som är allt annat än lugn och fridfull. Idag intogs middagen stående med lillan i bärsele (ont i magen). I själva verket är de flesta minuter efter sju på stående fot. MEN, vi tycker att kvällarna är lite bättre nu OCH vi hoppas det är början på slutet av lillans kolikperiod…
Kvalitetstid med Alfons när lillan sover.
Jag har aldrig varit stjärna i bild men skoj har jag alltid tyckt det varit. Alfons tycker både om att säga till vad jag ska måla och att måla själv.
Det gick bra inatt. Dagen startade dock galet tidigt redan klockan 04. När jag lämnade på dagis klockan nio hade vi redan varit vakna fem timmar… Sjukt!
Imorgon är det fredag och början på en ny helg. Filippas femte helg 🙂
Vi ska hälsa på en kompis som bor en bit från stan på eftermiddagen och på morgonen ska Mattias och Alfons på veckans bad. Då passar jag och lillan på att posta dopinbjudan och chilla.
Ps. Halsen känns bättre och imorgon blir det nog en cykeltur.
En lugn hemmakväll med barnen utan man. God mat, som alla åt. Mys och stoj och barn som somnade sött i sina sängar. Så hade det kunnat låta, men icke. Facit säger STRESS!
Ingen rast, ingen ro. Två timmar utelek som slutade i hagel och bilfärd hem följt av en stressad middag med mer mat åt golvet än åt barnet. Lite trivsamt badande som bäddade för en lätt nattning, trodde jag. Nu 1.5 timme senare, efter att ha lagt tillbaka storkillen i sängen 15 gånger samtidigt som jag gungade lillan i bilstolen som gav mig ryggvärk big time, sitter jag utanför lillemans dörr. Livrädd att Filippa ska bränna av ett illtjut.
bild på sovande flicka tagen igår 🙂