månadsarkiv: oktober 2017

Del 2, cykel

Första kilometern var grusväg. Jag var otroligt rädd för punktering. Kände mig nojig och letade med blicken efter glas och vassa stenar. 

Kyla

Väldigt kort tid in i cyklingen kände jag att kylan skulle bli tuff. Klockan var strax efter ett och det var verkligen natt, fast ljus sådan. Dimman låg tät över myrarna. Terrängen kändes böljande och jag led i utförslöporna. Efter några kilometer fick jag stanna och göra en stor kraftansträngning för att klara av att knäppa jackan som bara hängt och fladdrat och få på mig handskarna. Kylan var nästan ohanterlig och jag började snabbt brottas med negativa tankar ”hur ska jag klara att cykla i denna kyla?”. Jag försökte tänka att jag var utomlands och att det var varmt och skönt. Mitt i mina tankar påmindes jag om kylan när en man cyklade förbi och kort konstaterade att jag borde frysa i mina shorts… min buff var räddningen. Den hade jag uppdragen i håret och runt kinderna. Min första energikaka, en snickers, var hård som is.

Depå

Inför depåstoppet i Porjus gjorde jag allt för att massera igång händerna för att kunna ta emot langningen av dryck och bars. Jag passerade stoppet och jobbade ner en bit bar. Äckligt! Här efter väntade Sveriges längst nedförsbacke som en stund senare blev Sveriges längst uppförsbacke då vändpunkten var strax nedanför backen. 

Täten

I backen ner mötte man täten, det var på väg upp. Man såg hur alla frös. Vissa hade fått kläder av utomstående. 
Tillbaka i Porjus stannade jag för depåstopp. Jag behövde kissa och var allvarligt oroad av mina iskalla händer. Det var ingen lätt match att ta av sig kläderna och sedan på. Det kändes som jag höll på en evighet. 
Det började bli morgon och jag började tänka mer positivt. Snart kommmer solen värma och min kropp kommer tina. Efter ett tag svängde man vänster mot stora sjöfallet och på en vägskylt stod ”rakt fram nio mil”. Jag hittade ett flow och sjöng och trallade. Min klubbkompis var någonstans i närheten hela tiden. Det kändes tryggt. Jag cyklade långsamt men brydde mig inte. Cyklingen var en pers på grund av kylan och tiden kom att bli oväsentlig, här gällde det att rulla i mål. Naturen var väldigt vacker och vi körde förbi en fullkomligt spegelblank sjö. Jag hade blivit tipsad att inte äta sista 30 min innan löpningen och följde detta råd.

Väl vid växlingen var jag så redo för löpning!