Författararkiv: asa.p

Del 2, cykel

Första kilometern var grusväg. Jag var otroligt rädd för punktering. Kände mig nojig och letade med blicken efter glas och vassa stenar. 

Kyla

Väldigt kort tid in i cyklingen kände jag att kylan skulle bli tuff. Klockan var strax efter ett och det var verkligen natt, fast ljus sådan. Dimman låg tät över myrarna. Terrängen kändes böljande och jag led i utförslöporna. Efter några kilometer fick jag stanna och göra en stor kraftansträngning för att klara av att knäppa jackan som bara hängt och fladdrat och få på mig handskarna. Kylan var nästan ohanterlig och jag började snabbt brottas med negativa tankar ”hur ska jag klara att cykla i denna kyla?”. Jag försökte tänka att jag var utomlands och att det var varmt och skönt. Mitt i mina tankar påmindes jag om kylan när en man cyklade förbi och kort konstaterade att jag borde frysa i mina shorts… min buff var räddningen. Den hade jag uppdragen i håret och runt kinderna. Min första energikaka, en snickers, var hård som is.

Depå

Inför depåstoppet i Porjus gjorde jag allt för att massera igång händerna för att kunna ta emot langningen av dryck och bars. Jag passerade stoppet och jobbade ner en bit bar. Äckligt! Här efter väntade Sveriges längst nedförsbacke som en stund senare blev Sveriges längst uppförsbacke då vändpunkten var strax nedanför backen. 

Täten

I backen ner mötte man täten, det var på väg upp. Man såg hur alla frös. Vissa hade fått kläder av utomstående. 
Tillbaka i Porjus stannade jag för depåstopp. Jag behövde kissa och var allvarligt oroad av mina iskalla händer. Det var ingen lätt match att ta av sig kläderna och sedan på. Det kändes som jag höll på en evighet. 
Det började bli morgon och jag började tänka mer positivt. Snart kommmer solen värma och min kropp kommer tina. Efter ett tag svängde man vänster mot stora sjöfallet och på en vägskylt stod ”rakt fram nio mil”. Jag hittade ett flow och sjöng och trallade. Min klubbkompis var någonstans i närheten hela tiden. Det kändes tryggt. Jag cyklade långsamt men brydde mig inte. Cyklingen var en pers på grund av kylan och tiden kom att bli oväsentlig, här gällde det att rulla i mål. Naturen var väldigt vacker och vi körde förbi en fullkomligt spegelblank sjö. Jag hade blivit tipsad att inte äta sista 30 min innan löpningen och följde detta råd.

Väl vid växlingen var jag så redo för löpning! 

Onsdagsfys

Barnen gillar att springa och på lördag ska vi alla (tre) delta i en löptävling. Jag ska springa 10 km och barnen 1 km. Ikväll hade vi gemensam träning. Filippa springer så hon får anstängningshosta. A har lärt sig jogga utan att bli slut. De körde drygt en km sen plockade de hallon i skogen medan jag sprang ytterligare fem km, varav 2 x 1,8 km intervall. 

Även jag fann lite hallon efter turen.

Ironman del 1 (simning)

Den 7/7 vid midnatt gick starten för min första ironman. Jag valde Gällivare laponia triathlon. Det är en fulldistanstävling med 3,8 km sim, 18 mil cykel och 4,2 mil löpning.    

Först ut är simmet. Då det var kallt väntade tävlingsledningen in i det sista med att gå ut med hur långt simmet skulle vara. En timme innan start fick vi besked om att det blev två varv av tre på grund av vattnets ynka 14 grader och med en lufttemperatur på 10 grader. 


Starten

Startskottet gick. Jag hade inte doppat mig innan simmet utan valde att invänta startskottet. Publiken stod med mössa och täckjacka… Första varvet gick fint. Jag låg jämsides med en annan tjej och på så vis fick jag hjälp med navigationen och motivationen. Vi var mycket jämna och följdes åt hela första varvet. Inför andra varvet skulle man upp på stranden och sedan ner i vattnet igen. Jag kände att fötterna var rejält kalla. Jag började tappa känsel i händer och fötter ganska direkt på andra varvet. Mina fingrar gick inte längre hålla ihop utan jag simmade med spretande fingrar. Tårna höll jag inåt för annars var känslan att de skulle falla av. När andra varvet var slut och jag kom upp på mattan kändes kroppen genomfrusen. 

Första växlingen

En rejäl utmaning att axla T1 med noll funktion i fingrar. Lyckades dra av våtdräcken efter många om och men. Krånglade rejält i växlingen, valde bort tältet vilket var en rejäl miss för därinne var det varmt (fick jag höra). Jag tänkte inte helt klart och av oklar anledning valde jag bort det mesta i T1 påsen. Nöjde med med shorts utan benvärmare och bara underställströja med tunn vindjacka. Upp på cykeln och drog iväg….

Långlöp och packning

Igår snörade jag på mig löparskorna och drog ut på två timmar löpning. Hade sällskap vilket gjorde turen extra rolig. Hann drygt två mil. Helt ok känsla! I övrigt har jag packat då vi reser bort en vecka till varmare breddgrader. En vecka på Mallorca väntar! Först en dag på jobbet imorgon. 

På bättringsväg

Jag har haft ont i halsen en dryg vecka. Nu är jag klart bättre och tog en lugn löptur ikväll. Kände mig trött och seg efter jobb och middag men masade mig ut. ”Man ångrar ju aldrig ett träningspass”. Efter fem kilometer kände jag mig nöjd och glad. Nu är jag igång igen. 

Löpning i Vålådalen

Vi bor ju väl nära fjällen för att aldrig vara där. Jag har länge tänkt mig en tur upp till fjälls för att springa lite. Idag fick jag med mig en vän upp till Vålådalen. Vi sprang upp på toppen av Ottfjäll och sedan skarvade vi på rundan runt nulltjärn för att få ihop de tre timmar vi ville ha. 

2:45 h och 21 km senare var vi nöjda och glada. 

Jobbstart

Semestern med stort S är slut. Sex veckor har susat förbi. Vi har varit mycket hemma utan direkta planer men även hunnit med att vara på Legoland och hälsa på släkt. Vi har även haft besök av släkt. Jag är pirrig inför jobbstarten. Mitt pirr går dock inte att jämföra med Alfons. Han är orolig och inte alls så glad över att semestern tagit slut. Det kommer nog gå bra ❤️

Idag har jag cyklat sex mil varav 4 x 8 min tröskelintervall.

Igår sprang jag 12 km, inklusive 10 stycken 2 minutersintervaller.

Uppdatering

Jag har varit katastrofalt dåligt på att uppdatera bloggen. Det började med tekniska besvär och övergick sedan i semester och stiltje. Nu ska jag dock skärpa mig. Mycket har hänt sedan senaste inlägget. Inte minst vad det häller triathlon. Jag har genomfört min första Ironman, vilket varit ett av mina drömmål (ni vet, det man så gärna vill men inte vet kommer bli av). Ett separat inlägg kommer om just Ironman.

I övrigt har nästan en helt semester förflutit och min sista lediga vecka är i full gång. På måndag är jag åter på jobb.

Idre

Den halva veckan i Idre var kanon.  Vi reste dit onsdag och reste hem igår, lördag. Vi har åkt skidor och hängt med min syster med familj. Filippa lärde sig svänga och åkte knapplift några gånger själv. Hon var inte överförtjust i utförsåkning men stundtals verkade hon ha kul i backen. Alfons, som är snart sex, åkte på med kusin Astrid. 

Alfons hjälpte sin lillasyster i liften.